Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttryckligen namngifvas. Generalstaterna hade samtidigt
med Elbingertraktatens afslutande låtit sin flotta
hemsegla men däremot kvarlemnat en besättning i Danzig,
hvilket ej af svenskarne väl upptogs [1].
Generalstaternas ambassadörer befunno sig i
Frauenburg [2] vid emottagandet af underrättelsen om Staternas
resolutioner. De hade där haft audiens och blifvit
särdeles väl emottagna [3]. De voro ock välvilligt stämda
emot Sverige, hvilket tydligt framgår af det sätt,
hvarpå de besvarade Generalstaternas ofvanmälte bref.
Ambassadörerna svarade nämligen, att bättre vilkor
hade ej kunnat erhållas än de, man fått uti traktaten,
och att Staterna borde påminna sig, att ambassadörerna
icke gått utom sin instruktion vid fördragets
uppsättande. De anmärkningar, Generalstaterna gjorde, voro
ingalunda af den betydelse och det värde, som dessa
förestälde sig.
Oaktadt privilegierna af 1645 angående byggandet
af monterade skepp, funnos ej mer än 20 à 30 dylika
skepp [4]. Däremot fans det små skepp, som åtnjöto
frihet från 1/3 af all tull, och som gingo mellan hamnarne
i Östersjön. Upphäfvandet af privilegiet, angående dessa
svenska skepp, var en sådan orimlighet, att ingen stat
kunde gå in derpå, så att Generalstaterna kunde anse
sig ha gjort en ganska stor vinst därmed, att dylika
privilegier ej skulle i framtiden få utfärdas. — Att
Staterna ej voro nöjda med år 1645 såsom utgångspunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
