Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förunnad och vi mista däraf vår tull, och äfven i krigstid
blifver det högst betänkligt» [1].
När Karl Gustaf skref detta bestämda bref till Haag
var dock ej hans ställning lysande. Polen var till stor del
förloradt, Brandenburg visade sig såsom en tvetydig vän,
och den lättnad kejsarens död medfört hade motvägts af
den köld England och Frankrike visade Karl Gustaf, då
han ej ville vända sina vapen mot Österrike. Dessutom
hade han sedan i juni månad fått en ny fiende uti
Danmark. Underrättelsen om det dansk-svenska krigets
utbrott väckte ingen förvåning i Haag. Staterna hade
väntat på detsamma och de viste, att deras sändebud i
Köpenhamn arbetat i detta syfte. Kriget ökade
lifligheten af de danska underhandlingarne i Haag.
Rosenvinge skulle nu återigen söka att upplåna penningar [2].
Han erhöll dock endast resterande subsidier [3], och icke
en gång detta beviljades honom utan protester från
städerna Leyden, Harlem och Rotterdam [4].
Den allmänna meningen var, att Holland och
Amsterdam i hemlighet lofvat att ej öfvergifva Danmark.
Säkert är, att några af det sammankallade amiralitetet
redan nu ville skicka en flotta till Danmark mot
Sverige [5], och att det endast var därför att man var
öfvertygad om, att de östra provinserna skulle bestämdt sätta
sig däremot, som frågan fick förfalla [6]. Det danska
sändebudet lyckades verkligen den 17 juni, att afsluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
