Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brandenburg. Hollands ständer ansågo dock, att Dorp
fortfarande borde yrka på en ratifikation samt påvisa
det orimliga uti Sveriges fordringar, hvilka icke kunde
beviljas, förrän holländarne voro säkra på sin sjöfart [1].
Den 12 juli n. st. instämde Generalstaterna i Hollands
beslut. Rådspensionären de Witt talte nu som alltid
om sin benägenhet att ratificera, likväl med
elucidationer [2].
Karl Gustaf yrkade på en ratifikation ej blott för
att uppehålla den diplomatiska förbindelsen med Staterna,
utan hos honom framträder vid denna tid en bestämd
önskan att komma på det klara med Sveriges ställning till
Generalstaterna. I sina bref till Appelboom af den 29
juni, 14 och 22 juli [3], skrifver han, att han är fullt
bestämd att ratificera Elbingertraktaten, men med det
vilkor, att Staterna lofva att ej hjälpa Brandenburg eller
Danzig, utan på allvar blifva Sveriges vänner. I intet
hänseende ansåg konungen några »elucidationer»
behöfliga. Konungen ville därföre, att Appelboom skulle
inlemna memorial till Generalstaterna, däri han uttryckte
konungens bestämda fordran af ett kategoriskt svar från
Staterna.
Underhandlingarne med Dorp togo således ej någon
allvarlig karaktär. Isbrants, som ledde underhandlingar
med kurfursten af Brandenburg, sökte förgäfves att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
