Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den lemnade hjälpen, fortsättas [1]. Å andra sidan ville
ej Staterna öfverföra kurfurstens trupper till Danmark
och närmare sluta sig till det brandenburgskt kejserliga
partiet [2].
Redan under sommaren 1658 hade beslut fattats
att söka förmå England och Frankrike samverka till en
för alla parter tillfredsställande fred vid Östersjön. Först
efter sjösegern vid Köpenhamn lyssnade dessa makter
till förslaget. Voro Staterna oroliga för, att den
engelska flottan, som utlupit, skulle vålla dem afbräck [3], var
England i ännu högre grad oroligt för, att Staterna nu
skulle vilja ensamma spela herrar vid Östersjön och sluta
sig till kejsaren och Spanien. Frankrike delade denna
oro, och de bägge makterna sammanslöto sig den 3 febr.
i och för ordnandet af angelägenheterna i norden [4].
Boreel ifrån Paris och Nieuwport ifrån London meddelade,
att de franska och engelska ministrarne närmat sig dem
och begärt att få underhandla angående den nordiska
politiken [5]. Likaledes fingo de Thou och Downing order
att underhandla i Haag i samma ändamål [6]. En
särskild komité tillsattes på deras begäran för att å
Staternas vägnar föra dessa underhandlingar [7]. Dessa
mötte dock allehanda svårigheter. Downing ville
uppskjuta med ett beslut och motarbetades af de Thou; de
Witt var orolig, för att intet beslut blef fattadt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
