Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utgifvarens förord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böra, i min tanke, bevaras som dyrbara antiqviteter.
Amnärknings-värdt är, att A. F. Dalin och andre ordboksförfattare, som eljest
upptaga de obetydligaste växtnamn, förkasta just de fornåldriga
namnen, emedan dessa genom nuvarande språkbruk ej kunna
tydas °.
Vi ega betydliga samlingar af Svenska växtnamn redan före
Linné, nemligen genom Franckenius (1638), Tillandz (1683),
Bromelius (1694) och Linder (1716). Men de af dem anförda
namnen äro till stor del antingen öfversättningar från de
Grekiska och Latinska, som utgå från en helt annan naturåskådning,
eller ock lånade ur främmande tungomål, hvilka namn, då de
icke ingått i allmänna språkbruket, ej förtjena upptagas i en
Svensk ordbokDet samma gäller om en del genom Tyska
kräuterbiicher införda namn, som väl af åtskillige kompilatorer
blifvit brukade, men icke ingått i folkspråket och nu synas vara
utdöda, t. ex. Affodii, Andorn, G amander, Gundelref, Poleja,
Sempertin, Tusengyllenkrut, Tusendygdegräs m. fl. Samma öde
förtjena vissa andra från Tyskan införda, men löjligt förbråkade
namn, såsom Leffelkrut af LÖffelkraut, Fidborn af Faulbaum,
Spelbom af Spillbaum. Det är i synnerhet på Gotland som
dessa träffas.
Under sina resor upptecknade Linné noggrant växternas
namn i folkspråket, och han erhöll af sina lärjungar rikliga
uppgifter från alla landskap. Rikaste och pålitligaste källan för dessa
* Undantag från ett sådant förfarande gör Rietz i sin Ordbok öfver
Svenska allmogespråket.
** De bland dessa, som af Wahlenberg blifvit återupptagna, kunna dock
icke förbigås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
