Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1) Jord-artskock, den ätliga, söta
stamknölen af en art Solros:
Helian-thu.i tuberosus L., hvilken väl
uthärdar vårt klimat, men icke hinner till
blomning.
2) Kron-artskock, en tistelväxt,
hvars nedtill något köttiga hålkfjäll
ätas som en läckerhet: Cynara
Sco-lymus L.
Anm. Uttalas och skrifves origtigt
Ärtskock, Årtskocka. Namnet är det Fr.
arti-chant, T. artischocke; med Art har växten
ej den ringaste förrän dtskap.
Arun, m., örtslägtet Erythraea Rich.,
utmärkt af sina röda blommor och sin
beska smak., närbeslägtadt med
Stålörten. Arun är ett godt, magstärkande
medel.
Anm. Detta särdeles gamla och
märkvärdiga namn är ännu brukligt i
Tyskland, Danmark och Skåne (se Linnés Sk.
resa 277). Mycket origtigt är det
förbigånget i Dalins ordbok, liksom de flesta
namn, hvilka ej hafva sin tydning i
nuvarande språket. Men just dessa äro de
för språkforskaren dyrbaraste.
Arv, m. (Isl. arji.) Gemensam
benämning på flere småväxter, som
finnas mest på odlade ställen, och
motsvarande T. Miere, E. Chickweed.
Nyttjas endast i sammansättning och ingår
i en mängd växters namn.
f Asblomma, f. Detta namn, som
det sydafrikanska örtslägtet Stapelia
L., hvilket stundom odlas i orangerier,
erhållit för sina stinkande blommors
skull, synes mig onödigt, då det aldrig
kan komma att ingå i allmänna
språkbruket. För växter af denna art är det
oförändrade Lat. namnet att föredraga.
Ask, f., ett prydligt inhemskt
löf-träd af Ligusterns familj, men utan
både blomfoder och blomkrona:
Fraxinum excelsior L. Asken var fordom,
och är ännu bland allmogen, ett heligt
träd. Asken Yggdrasil. — Askarna äro
skoge?is förnäma; de slå sist ut sina löf
och fälla dem först.
Jag askens ädla växt, jag almens krona
vördar.
oxenstjerna 2: 93.
På kullar stodo ask och ek,
Som kämpar uti bardalek. arnell 12.
i Askört, f., ett synnerligen
för-olyckadt namn, bildadt efter Lat.
Cine-raria; men det befinnes, att de växter,
hvilka man tillagt det, alldeles icke
tillhöra nämnda slägte.
Asp, f., ett allmänt Hängeträd,
utmärkt af sina darrande löf och
honträdens ymniga fröfjun; tillhör
Poppel-slägtet: Populus tremula L. Aspen
utgör gemenligen små lundar, .. . sällan
träffar man den blandad med andra
trädslag i skogar, retzius 2: 548.
De höga aspar fläta sina grenar
Utöfver grafven. geijer I. 3: 300.
Susen er grafsång, susen af sorg, I
darrande aspar!
MALMSTRÖM 7.
Aster, m., ett talrikt slägte,
tillhörande Blomhålksväxterna, med
stjern-likt ordnade strålblommor: Aster l.
Flera arter odlas som prydnadsväxter.
Jfr Stjernros.
Astrakan, m., en odlad, mör och
söt ädlare äpplesort.
En astrakan, der dagen genomsken,
Som en kristall, så klar och ren.
# FRANZÉN 1: 356.
Aurikel, m., en odlad, i många
färger skiftande art af slägtet Hvifva:
Primula Auricida L.
Aurikelns mångfärghet, som sig i
låghet gömmer.
OXENSTJEHNA 2: 121.
Ayenbok, ett namn bildadt efter
D. avnböy; enligt rent Svenskt uttal
heter trädet Annbok.
Axingr, se Äxing.
Axlosta, f., ett från Losta skildt
slägte, med enkelt ax; endast de lägsta
småaxen äro skaftade: Brackypodium
P. Beauv.
+ Axsvingel, se Svingel.
Ax-ärenpris, se Ärenpris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
