- Project Runeberg -  Kritisk ordbok öfver svenska växtnamnen /
125

(1880) [MARC] Author: Elias Fries - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2) Tjerp- eller Skräppesyror,
med tvåkönade blommor, styfva
stjelkar.

Hafssyra, kalkbladen med långa
syl-lika tänder: R. maritimus L.

Hästsyra, kalkbladen utan gryn,
rotbladen bredt hjertlika: R.
Hippo-lapathum Fr.

Skräppesyra, lik den föregående,
men med lancettlika, vågiga blad: R.
domesticus Haktm. Det är endast
denna art, som i Småland kallas Skräppa,
hvilket namn af Linné fördes till den
vida sällsyntare Krussyran (R.
crispus l.), som har gryniga kalkblad.

Vattensyra, med nedtill
afsmal-nande rotblad, gryniga kalkblad: R.
Hydrolapathum Huds. Denna är den
enda art, som växer i vatten, och
hvilken i alla Linnés resor kallas Rumex
aquaticus.

Syren, m., en allmänt odlad buske
från sydöstra Europa och Persien, med
hjertlika blad, stora blomklasar, två
ståndare: Syringa vulgaris L. Mindre
allmänt odlade äro Persiska och
Chi-nesiska Syrenen.

Syrenernas rödblåa tofsar för vinden

Lätt vagga i trädgården neder och opp.

DAHLGREN 1:419.

Syrsälta, f., Syrsälting, m.,
Liljeblad = Harsyra.

Sy ska (diminutiv af Suga), i.,
örtslägtet Stachys l., tillhörande
Suge-växterna och från Humlesugan lättast
skildt genom de bladlika
blomskär-marne.

Stinksyska, med hjertlika,
skafta-de blad: S. silvatica L. .

Knylsyska, med oskaftade,
smalare blad och knöliga rötter: S.
arvensis L.

Syssla, f. 1) Örtslägtet
Cephalan-thera Rioh., tillhörande Nosseväxterna,
med krypande rotstock, bladig stjelk
och upprätta frukter. Namnet är
troligen ett olika uttal af Zymbel, hvarmed
slägtet förr blifvit förenadt. 2) Benäm-

ningen tillägges i Kalmar län de större
arterna af slägtet Blåklocka.

Sågtäng, se Tång.

Såpnäglika, f., en mångårig ört
af Näglikefamiljen, med bredare,
lancettlika blad och två pistiller:
Sapo-naria officinalis L.

f Såpträd, n., ett träd i
Sydamerika, hvars fruktkärnar användas som
såpa: Sapindus Saponaria L. Då
hvarken trädet eller dess bruk är kändt i
Sverige, ser jag icke hvarföre namnet
skall upptagas.

Såpört, f., ett med Såpnäglikan
när-förvandt slägte, men med smala,
jemn-breda blad, smärre blommor:
Gypso-phila l. (Den i stället för såpa mest
använda arten, G. Struthium L., tillhör
södra Europa.)

Sårläka, f., en Umbellat med
handflikiga rotblad, hufvudlika blomflockar
och taggiga frukter: Sanicula
euro-pcea L.

Säf, f., ett större slägte bland
Half-gräsen, med flera rundade, knippvis
gyttrade småax och tvåkönade
blommor: Scirpus l. (Arterna med ett enda
ax hafva sjelfständiga namn.) Utan
artnamn menas med Säf alltid
Sjö-säfven.

Alltför svag är safvens strid mot
stormen.
KELLGREN- 2: 170.

Sucka, som vinden i säf suckar då
hösten är när!

MALMSTRÖM 4.

»Den brister ej, som likt säfven sig
böjer»’. Ordspråk, emedan säfven anses för
symbol af eftergifvenhet, undfallenhet.

Hafs-säf, med hvass-kantad,
bladig stjelk, allmän på hafsstränder:
S. maritimus L.

Sjösäf, med trind, bladlös stjelk:
S. lacustris l. Det är denna som
allmänt är känd under namn af Säf;
men i södra Sverige benämnas, efter
Danskan, de bladlösa Tågarterna
äfven Säf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fesvvaxt/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free