Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinda, Vindelört, f., ett örtslägte
med slingrande stjelk, som flätar sig
kring andra växter, och vackra,
klocklika blommor: Convolvulus L. Namnet
törvexlas ofta med Binda.
Skogsvinda, med hjertlika blad:
C. sepium L. Ofta odlad för sina stora,
vacjcra blommor.
Akervinda, med pil-lika blad : C.
arvensis L. Ett svårt åkerogräs.
f YindgräS, n., enligt Linné
benämning i Ångermanland på
Linnés-ört, men enligt Rietz rättare Vinngräs
(af vinn, värk) och således
motsvarande namnen Benvärksgräs (Österb.),
Torrvärksgräs (Upl.) på samma ört.
Yingblomma, f., benämnes af
Franzén Phyllocactus phyllanthoides
Dec. (i trädgårdsspråket Cactus alatus
avilld.), hvilken han egnat ett vackert
skaldestycke.
Yinpalin, f., en palmart i
Ostin-dien, ur hvars afskurna stänglar flyter
en sockerhaltig vätska, af hvilken
genom jäsning beredes vin: Borassus
Jlabelliformis L.
Yinranka, äfven blott Ranka, f.,
en verldsberömd, mångårig klängväxt
från Armeniens och Caucasi dalar, af
hvilken erhålles Vindrufvan, vinets
moder: Vitis vinifera L. Ingen växt
framträder i så talrika artförändringar
som Vinrankan. Hvarje folkrace har
sina egendomliga spritväxter;
Vinrankan är egendomlig för de Caucasiska
eller Indogermaniska folken och är den
ädlaste, icke förslappande såsom
Opium m. fl.
En skönare verld,
Der rankorna skälfva
I almarnas topp,
Der bäckarne hvälfva
Bland myrten sitt lopp.
STAGXELIUS 2: 183.
Yinruta, f., en mångårig, fordom
allmänt, nu sällan odlad växt, med
gre-nigt delade blad och flikiga frukter, lätt
känd genom sin vidriga lukt: Ruta
graveolens L.
Vinter- tillsättes vissa växtnamn,
dels för att utmärka artförändringar,
dels som artnamn, t. ex. Vinterråg,
Vinterhvete, Vinter-rapunzel m. fl.
Yintergröna, f., ett ständigt
grönskande örtslägte, närmast beslägtadt
med Ljungväxterna, men med breda
rotblad, klasvis sittande blommor och
fria kronblad: Pyrola L. — Namnet, i
alla Germaniska språk antaget för
Pyrola, har af okunnighet blifvit fördt
äfven till Sinngrön.
Vinterkrasse, se Sommargyllen.
Yinterlaf, Vintermossa, se Laf.
Yinternypon, se Nyponbuske.
Vinträd, n., Österg. = Murgrön.
— Murgrön har från äldsta tider
sam-manbundits med Vinrankan såsom dess
symbol. (»Ubi vinum bonum, non opus
est suspensa Hedera». Lat. ordspråk.)
Viol, f., ett artrikt örtslägte med
fembladiga, oregelbundna, med sporre
försedda blommor: Viola l. Jfr Fiol.
Bland arterna urskiljas af allmänheten:
Luktviol, utan bladig stjelk;
blommorna mörkblå, välluktande: V.
odorata L.
Marsviol, äfven Buskviol, lik den
föregående, men utan rotskott;
blommorna ljusblå: V. hirta l. — Dessa
båda arter blomma tidigt om våren.
Skogsviol (F. silvatica Fr.), med
breda, hjertlika blad, och Hundviol
(F. canina L.), med aflånga blad,
hafva båda bladig stjelk och mörkblå
blommor och förenas vanligen.
Styfmorsviol, ettårig, med flikiga
biblad och trefärgade blommor: V.
tricolor L. Odlas i flera förändringar;
äfven af den vilda finnes en afart med
små, nästan gula blommor: var.
bi-color.
Undeiviol har tvenne slags
blommor, från roten fullständiga (med
kronblad på enkla skaft), från
stjel-ken utan kronblad: F. mirabilis l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
