Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lärd bildning - Nyttiga romaner - Hästdödaren på Pampas - Hvarför svor han denna ed?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serligen hade de under sin långvariga samvaro med den
gamle djurdödaren mycket ofta dragit fördel af hans
ovanligt skarpa spårförmåga, men så, som i dag, hade
dock aldrig hans skarpsinne framstått för dem.
Ullstrumpa hade under sista delen af sitt tal med
vidgade ögon betraktat en kullfallen trädstam, som väckt
hans uppmärksamhet genom något, som liknade en rörelse.
Utan att för sina vänner förråda sina misstaankar gick
han med spänd mörsare framåt tills han hunnit midt
för den misstänkta trädkubben. Då varseblef han att
det var en comancheindian, som smetat öfver sig med
mossa och mangrovelöf. Med stor sinnesnärvaro låtsade
Ullstrumpa som om han icke märkt krigslisten, men
plötsligt satte han sig som en åska med all sin tyngd på
den förklädde indianen. Man hörde ett doft knastrande
ljud — Ullstrumpa hade med sin kroppstyngd knäckt
alla refbenen i det olyckliga rödskinnet, som nu vred sig
i dödsryckningarne, gutturalt rosslande orden: wigwam—
squaw — tomahawk — Manitouskalp — sälla
jagtmarker — eldvatten I
Den unge Carl Muller och irländaren trodde först
att den reslige hästdödaren hade fallit omkull, men då
de varseblefvo hvad som tilldrog sig under Ullstrumpas
kropp, intogos de af djup häpnad. Ullstrumpa reste sig
igen när Comanchen var riktigt död, och sade allvarligt:
på detta sätt har jag aldrig dödat någon indian förr.
Låtom oss skärskåda honom!
De vände den döde rätt och sågo på honom — Det
var Den qväkande ålen !!!
Hvarför svor han denna ed?
Kap. 41.
I markis Peyrvans rococosalong slog pendylen, tio.
De stora silfverkandelahrarne kastade ett dystert skimmer
öfver baronessan Eleonoras ädla drag inom dess ram af
horpsvarta lockar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
