Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beskrifva den, och de följande sidorna skola upplysa
om dess resultat.
LAnda tills gossarne Evson voro tio eller tolf år,
visste de ej hvad direkt undervisning ville säga, och
allt hvad de kunde, hade de inhemtat utan synbart
arbete eller ansträngning. De tillätos att så godt
som bo ute i det fria, och naturen själf var deras
vise och kunnige lärare. Hvarje promenad hade
nästan alltid ett mål i sikte; än gälde det att
upptäcka de undangömda ställen inne i skogen, där
smultrona växte rikligast eller där de sällsyntaste
orchidéerna gömde sig, än att klättra uppför de
branta kullarna för att söka upp bästa platsen att
duka upp den landtliga måltiden.
När de blefvo litet större, eggade och
uppmuntrade fadern dem till dess de bestigit toppen af alla
de närliggande höjderna, hvarifrån de hade en härlig
utsikt öfver det vackra landskapet och kunde
beundra de praktfulla solnedgångarna.
Och under dylika utflykter undervisade deras
föräldrar dem nästan utan att de visste om det, till
dess de voro fullkomligt förtrogna med de vanliga
växternas namn och egenheter och blefvo ifriga att
införlifva dem i sina små samlingar. Och när de
på kvällen återvände hem eller sutto i trädgården,
fingo de lära sig igenkänna åtskilliga stjärnor, och
det dröjde ej länge innan Mars och Jupiter, Orions
Bälte och Cassiopea, Sjustjärnorna och Karlavagnen
föreföllo dem som gamla kära vänner.
Det var äfven lätt och angenämt att lära dem
att visa vänlighet mot alla lefvande varelser, att
betrakta den lilla svartögde ekorren utan att oroa
honom under hans måltid och att beundra de små
fä-gelbona utan längtan att plundra dem.
Sjön erbjöd dem nöjen på hvilka de aldrig
tröttnade; de voro djärfva simmare och icke ens rädda
att ro sin båt när vågorna gingo höga.
Kortligen, de voro så friska och hurtiga gossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
