Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade Walter försökande att tala glädtigt och att
hålla tårarna tillbaka.
När vagnen försvann ur sikte, kände Walter sig
mycket ensam och öfvergifven, och det var
naturligt, att han skulle fälla några tårar vid tanken därpå,
och på de fyra hundra främlingar bland hvilka han
nu skulle göra sitt inträde. Men han var renhjärtad
och oförskräckt och utan att vara fullt medvetet
religiöst anlagd, hade han dock en tydlig förnimmelse
af, att det fanns en god Yän, som alltid vakade
öfver honom.
Ett barns sorg är lika bitter, som hastigt
förflyktigad, och Walters tårar torkade snart. Då han
blickade sig omkring, såg han åter sina kära berg,
och för första gången — ty hittills hade han ej haft
tanke därför — hörde han hafvets storartade,
entoniga brus.
Han gick ner till stranden och promenerade en
stund där, så hänryckt, som endast den kan vara,
hvilkens ögon och öron tidigt blifvit öppnade för
naturens skönhet, och han längtade efter att ha sin
bror med sig. Han silade den glänsande sanden
mellan fingrarne, kastade ”flatgås* utefter den blanka
vattenytan, fyllde fickorna med granna snäckor, för
att gömma dem åt sina små systrar, och var vid
ett briljant humör, när klockan på St. Winifred slog
fem och påminde honom om, att det kanske vore
så godt att gå in, för att få en liten aning om
dagordningen för den kommande tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
