Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walter blickade upp i tanke, att de menade
honom, men fann att de ropade på en annan gosse.
Denne såg icke illa ut, men var ovanligt spenslig.
Hans öfverlägsna, själfmedvetna blick och hållning
förrådde en icke ringa grad af egenkärlek, och det
väckte de andras förvåning, att han betraktade
rummet och allt som fanns däri med en min af tillgjord
liknöjdhet och förakt.
”Du tycks inte vara mycket belåten med St.
Winifreds utseende”, anmärkte Kenrick, då gossen
nonchalant närmade sig.
”Inte så värst”, läspade nykomlingen; ”allting
ser så fasligt simpelt ut.”
”Simpelt och smutsigt i allra högsta grad”,
instämde Henderson, härmande honom.
”Och är detta det enda rum ni har att vara i?”
”Nej, för all del”, svarade Henderson; ”hvar
och en af oss har ett enskildt rum, möbleradt i rödt
och guld i öfverensstärnmelse med egarens enkla,
men eleganta smak. Våra måltider serveras oss på
silfvertalrikar af knäböjande slafvar.”
”Det skall väl vara kvickt det där”, sade
nykomlingen säfligt.
”Ja, för att rycka upp dig litet. Men kanske
du godhetsfullt ville glädja hela denna församlade
uppvaktning med att upplysa dem om ditt namn”,
fortsatte Henderson med en storartad gest mot de
andra.
”Jag heter Howard Tracy.”
”Ah verkligen!” sade Henderson med en min
af sann tillfredsställelse och bugade sig djupt.
”Jag kallas både Howard och Tracy, därför att
jag härstammar i rätt nedstigande led från dessa
båda familjer.”
”Bevara mig väl, gör du verMigen det?” ropade
Henderson och slog ihop händerna i låtsad
hänryckning. ”Min bäste herre, ni är en heder för ert land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
