- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
30

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han kunde ej lära sina läxor, därför att de voro
nya och till följd däraf alldeles för långa för honom.
Han var ej van att läsa tillsammans med en sorlande
skara kamrater, och gossarne måste lägga sig så
tidigt, att ingen läxläsning medhanns efter
aftonbönen. Följaktligen stakade han sig ofta, och de
ständiga kvarsittningarna och extra arbetena gaf honom
så liten tid öfrig att bli herre öfver de nya
svårigheter, som följde med hvarje ny läxa, att han, innan
sex veckor hunnit förflyta, sändes upp till
skolföre-ståndaren för ”att varnas.” Detta gjorde, att han
kände sig i ytterlig grad förnedrad, och därtill hade
han att strida mot en känsla af att vara orättvist
straffad, ty han visste med sig själf, att han ej
af-siktligt hade felat. Det skenbart gagnlösa i alla hans
försök i att hålla sig uppe, gjorde honom slutligen
håglös och likgiltig, och det ständiga förminskandet
af hans fritid inverkade nedsättande på hans lynne
och krafter. Han greps af en brinnande hemlängtan
och funderade på att antingen skrifva hem och
begära att få sluta skolan eller också på eget bevåg
rymma sin väg, men han visste, att föräldrarne
redan voro allvarligt bekymrade öfver de ständiga
bestraffningar han var utsatt för, och hvilka han
aldrig hade dolt för dem, och för deras skull ville han
försöka härda ut så länge, som möjligt, hur svårt
det än var.

Tack vare några kamrater räddades han från
att helt och hållet öfverlämna sig åt håglösheten,
och förlora all aktning för sig själf.

En kväll satt han för sig själf på en af
bän-karne ute på skolgården, alltför nedslagen och
missmodig att ens bry sig om att läsa en ”rolig” bok.
Klockan var tre, och de flesta voro samlade ute på
lekplatsen, där sjätte klassen utmanat den öfriga
skolan på ett bollspel.

Att sitta med nedböjdt hufvud på en bänk ute
på en öfvergifven gård hade ej varit Walter Evsons

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free