- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
62

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den stackars gossens hjärta sammansnördes af
ångest, men han blef besparad denna bittra
förödmjukelse, ty gossarne läste i hans bleka och upprörda
ansikte, att han redan lidit tillräckligt, och de hade ej
hjärta att ytterligare plåga honom. Deras känslor
påverkades äfven däraf, att Paton själf så öppet visat
sitt förlåtande sinnelag, och de läto därför Walter
oantastad passera, samt väntade under tystnad på
Paton, hvilken hälsades med ljudliga hurrarop, då
han gick förbi dem.

Läraren tyckte ej om denna demonstration, ehuru
han förstod hur välmenad den var. Han var icke
den, som jagade efter popularitet, och förstod mycket
väl detta yttre bevis på att han var omtyckt endast
berodde på ögonblickets stämning. Han låtsade
därför ej vidare om gossarnes hurrarop annat än med
en lätt böjning på hufvudet. Men efter denna dag
sågs han rätt ofta i Walters sällskap, och nästan
hvar söndag kunde man efter morgonbönen se honom
promenera fram och tillbaka i lärarnes trädgård med
den unge gossen, som förgäfves bemödade sig att
hålla jämna steg med honom.

Walters far, till hvilken doktor Lane skrifvit,
kom följande dag till skolan. Den plågsamma
anledningen till detta besök glömdes snart under faderns
och sonens förtroliga och öppenhjärtiga samtal med
hvarandra. De gjorde en lång promenad utefter
stranden, och med hvarje steg tycktes Walter hämta
ny styrka och förtröstan, och herr Evson nytt
förtroende till sin son. Och när de på kvällen togo
afsked af hvarandra uppe på samma backe, som
förra gången, var herr Evson lugnare och vissare om
att hans son skulle förkofra sig och göra goda
framsteg, än när han första gången lämnade honom där,
opröfvad och öfvermodig.

Många år senare, när Walter för länge sedan
var fullvuxen och all förbindelse med herr Paton
var afbruten utgick från ett aflägset litet landspasto-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free