- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
74

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lika angelägna att åter förnya bekantskapen med
honom, som de förut varit att afbryta den.

Det behöfver knappt nämnas, att Walter af all
makt bemödade sig att göra framsteg inom sin plats
och bespara herr Paton alla bekymmer. Han
arbetade med verklig beundransvärd energi, och trots
sin naturliga liflighet, satt han under lektionerna lika
stilla och uppmärksam som någonsin själfva
Dau-beny. För att vara riktigt förvissad om, att han
kunde sina läxor, gick han genom dem tillsammans
med Henderson, (som alltid var villig att hjälpa
honom) och båda öfverraskade sig själfva med att göra
snabba framsteg. Om svårigheterna blefvo
oöfver-vinnerliga fingo de villigt hjälp af Kenrick eller
Power, och för hvarje dag som gick, blef Walters
minne allt mer uppöfvadt, bestraffningar förekommo
ej méra, och den unge gossen kände sig åter glad
och lätt om hjärtat.

Ett litet moln återstod ännu — herr Robertsons
fortsatta missnöje, som delades af ett par andra af
Patons bästa vänner bland lärarne. En af dem var
herr Edwards, som bland annat äfven ledde
kyrk-sången. Men en vacker dag gaf denne lärare
Walter ett tydligt bevis på sin aktning. Under en af
andaktsstunderna sjöngs en psalm, som särskildt
tilltalade Walter, och han deltog med värme i
sången. Edwards fäste sig vid hans klara röst, och när
de lämnade skolkyrkan, gick han fram till honom.

”Det är en plats ledig i kören”, sade han. ”Jag
hörde dig sjunga i dag, och jag tror, att du är
lämplig för den. Har du lust att deltaga i
körsången?”

Walter mottog anbudet med glädje, dels därför,
att han var glad öfver att få öfva sig i sång, dels
därför att körsångarne tillätos åtskilliga högt
värderade privilegier, men förnämligast därför att det vid
valet af dem alltid togs hänsyn till deras karaktär,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free