Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
Och det väniiga anbudet alltså Var ett tydligt bevis
på, att det förflutna var glömdt.
Den sista, som erbjöd lionom sin band till
försoning, men som sedan blef hans bästa vän bland
lärarne, var Percival, som fortfarande visade honom
en i ögonen fallande köld. Den unge läraren var
icke allenast ledsen öfver den förlust Paton lidit,
men också förargad öfver att en gosse, hvars parti
han så öppet tagit, visat sig så ovärdig hans
aktning.
Den enda gång det vidare hände att Walter blef
kvarsittare för en lång läxa, som de andra till största
delen inlärt den morgon han ej deltog i lektionen,
och som han sedan trots alla försök, ej hann lära
sig, märkte Paton hans nedslagna min, och ropade
honom till sig. Han sade gossen att han förstod
orsaken, hvarför denne ej kunnat läxan och därför
ej var det ringaste missnöjd med honom, men måste
bestraffa honom på samma sätt, som de andra
gos-sarne blifvit bestraffade under liknande
omständigheter. Händelsen gjorde, att det var Percivals tur
att ha surveillansen öfver kvarsittarne, och seende
Walter bland dem, drog han den förhastade
slutsatsen, att denne fortfarande var liknöjd och håglös.
”Hvad för något, är du här igen?” sade han
med iskallt förakt, i det han gick förbi Walter.
”Efter hvad som händt, skulle jag skämmas att bli
hit-skickad, om jag vore i ditt ställe.”
Efter så mycket ihärdigt arbete och så många
allvarliga försök att visa sin uppriktiga ånger var
det hårdt att bli så tilltalad af en, på hvilken han
satte stort värde, och det inför de lataste i hela
skolan, bland hvilka han till följd af ett missöde,
som han knappt kunde rå för, för tillfället befann
sig. Han såg upp med en bedjande blick i sina
mörkblå ögon, men Percival gick vidare, och han
såg åter ned i boken med den gamla känslan af att
det förflutna aldrig skulle glömmas eller godtgöras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
