Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öd
lighet, och medyetandet af* inånga försummade
piik-ter väcktes till lif inom dem.
De sutto en stund försjunkna i tystnad, till dess
Kenrick ryckte upp sig ur sina funderingar och
pekande ner åt bergets sidor, sade han:
”Se hur de där präktiga molnen liksom vältra
sig uppför berget!”
”Ja”, sade Power, ”det ser riktigt ståtligt ut.
Men hur är det med dig, ‘Walter, du ser så
förskräckt ut?”
”Nej, jag är inte rädd”, svarade Walter, ”men
tror ni er om att kunna hitta ner, ifall de där
molnen inte skingra sig?”
”Jag vet inte riktigt, men det skulle väl gå”,
sade Kenrick tveksamt.
”Du känner nog inte till bergdimmorna lika bra
som jag, käre Ken. Yi kunna kanske leta oss väg
utför berget, men — ”
”Du menar”, inföll Power med tilltvingadt lugn,
”att det finns godt om bråddjup, och att det händt,
att herdar spårlöst försvunnit uppe bland bergen?”
”Yi få väl hoppas att dimman skingrar sig”,
sade Walter, ”men det är rådligast att vi strax göra
uppbrott, innan den hinner stiga ännu högre.”
FEMTONDE KAPITLET.
I dimman.
Gossarne skyndade framåt så fort de kunde på
den slippriga stigen, under det att dimman skockade
sig allt tätare kring dem. Ännu hade den ej hunnit
till bergets högsta spetsar, hvilka solbelysta
afteck-nade sig mot den blå himmeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
