Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lätt att gå fram till St. Winifred, som att gå öfver
skolgården.”
”Gå öfver Rakknifven?” upprepade Kenrick. ”Åh,
det är ju endast de allra djärfvaste herdarne som
våga det.”
”Ja, men jag tror likväl, att det är det enda vi
ha att göra.”
”Jag törs inte”, sade de båda andra gossarne
på en gång.
”Det vore naturligtvis ett vågstycke”, medgaf
Walter, ”men ju längre vi stanna här, dess mer ökas
svårigheterna att komma härifrån. Stanna kvar ni
två, så skall jag försöka gå öfver Rakknifven. Om
det lyckas för mig, så har jag sedan inte långt kvar
till byn, och där finns det nog några karlar, som
vilja följa med och hjälpa er. Om ni inte vill det,
skall jag inte lämna er, men kom ihåg, att det är
den enda utväg vi ha.”
”Du får inte utsätta dig för en så förskräcklig
fara, käre Walter”, ropade Power. ”Jag har ofta
hört folk säga, att de inte för mycket pengar ville
gå öfver Rakknifven.”
”Jo, det är nog bäst, att jag vågar försöket.
Adjö med er gossar! Om det går bra för mig är
jag tillbaka med hjälp senast om halfannan timme.
Ni behöfva inte vara rädda för min skull.”
Och Walter lämnade dem, under det de med
allt mer sjunkande mod sågo honom försvinna i
dimman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
