- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
105

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att se honom så här på kvällskröken. Inte för att
jag inte vet, att det finns En, som beskyddar dom
som har rent samvete, men i alla fall —”

De gingo öfver åsen på mycket kortare tid än
Walter första gången, och när de kommo upp på
Appenfell sågo de gossarnes gestalter skymta fram
genom den månlysta dimman.

”Usch, hvad är det där för ena?” utbrast
Walter förskräckt pekandé på två jättelika dimfigurer
midt framför dem. Han blef så rädd, att Giles
måste fatta honom i armen för att hindra honom
från att snafva.

”Bli inte rädd”, sade gubben, ”det där ä’ inga
spöken utan bara våra egna skuggor mot dimman.
De’ ser konstigt ut, men jag har sett det
mångfaldiga gånger, och några lärda herrar sa’, att de7 inte
ä’ nå’n ovanlig syn uppe i bergen.”

”En sådan kruka jag var, som kunde bli så
rädd”, sade Walter leende, ”men jag visste inte att
sådana slags synvillor förekomma här uppe på
Appenfell.”

Så snart Walter hunnit öfver Djäfvulsvägen,
sprungo Power och Kenrick mot honom och tryckte
hans händer under upprepade tacksägelser.

Den erfarne herden förklarade, att det var en
ren omöjlighet att gå utför Appenfell i en sådan
dimma, men när gossarne fått äta litet, steg deras
mod, och de började till och med njuta af sitt
äf-ventyr, då Giles gjorde förberedelser till återtåget
öfver Djäfvulsvägen. Först band han repet kring
sitt eget lif, därpå kring Powers och Kenricks, och
slutligen, då det endast var en kort stump kvar
fäste han den kring Walters högra arm. På sådant
sätt var faran betydligt förminskad. Gossarne glömde
aldrig denna vandring, då de med yttersta
försiktighet, den ena beroende af den andra gingo framåt
utan att våga kasta en blick på det storartade
panorama, som utbredde sig framför dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free