- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
112

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att inse det. Walter, jag skall bedja Gud att lära
och hjälpa oss att lefva mer för andra. Hvem vet
hur mycket godt vi kunna göra för skolan.”

De båda vännerna sutto en stund tysta. Gossar
tala vanligtvis icke med hvarandra om religion och
böner, och dessa gossar hade antagligen aldrig talat
såsom nu med hvarandra, om ej en gemensam fara
brutit ned förbehållsamhetens alla skrankor. Ifrån
denna stund häntydde de icke ens på sitt beslut,
men de sträfvade att fullfölja det med det mod och
den styrka de fingo af den enighet och vänskap, som
förenade dem under deras återstående skoltid.

”Du tycks ställa målet högre än jag”, sade
Walter slutligen; ”jag har aldrig hoppats att kunna
ändra de många missförhållandena här, endast att
möjligen kunna rädda en eller ett par af kamraterna
från att bli i grund nedtryckta och förstörda.”

Samtalet afbröts af Kenrick, som vaknade och
med en blick på sin klocka förklarade att de borde
ha gått och lagt sig för länge sedan.

”God natt Ken”, sade Power, ”jag hoppas vi
skola sofva lika godt som du.”

”Jag kan slå vad om, att Walter kommer att
drömma om skelett och månbelysta bråddjup”, sade
Kenrick.

”Nej, det är jag allt för trött till. God natt med
er båda.”

Trötta som de voro, somnade åtminstone två af
gossarne likväl icke denna kväll förrän de uppsändt en
innerlig tacksägelse för hvad som varit och en bön om
hjälp för den kommande tiden. Två af dem, ty trots
sin präktiga karaktär hade Kenrick föga tanke på
allvarliga saker.

Alla utom Eden sofvo, då Walter inträdde i
rummet, och den lille gossen reste sig med
glädjestrålande ögon upp i sängen.

”Åh Walter, jag kunde inte sofva af glädje”,
sade han. ”Alla höja dig upp till skyarna. Jag är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free