Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af medvetandet att han trots den vunna processen
betraktades med misstankar.
Han tynade bort och dog, och Fuzby församling
bekostade hans grafplats och hycklade en sorg som den
ej kände öfver den ädle mannens för tidiga bortgång.
Detta hände när lille Kenrick var åtta år, och
han mindes ännu hur hans far under sin tärande
sjukdom ofta tog honom upp i sitt knä och betrak*
tade honom med en lång, hopplöst sorgsen blick, som
skar gossen i hjärtat.
Allt sedan dess hade Kenrick visat öppet trots
och förakt för Fuzbys invånare, öfvertygad om att
deras elakhet krossat hans älskade faders hjärta, och
i strid mot sin moders önskningar nedlät han sig ej
att visa dem ens vanlig höfiighet. Icke under att
han hatade Fuzby och var olycklig i sitt hem.
Och dock var ingen mer skapad att lyckliggöra
ett hem än just hans vackra, älskliga mor. Men i
Fuzby, där Hugginson angaf tonen, möttes alla, hvilka
voro fattiga som hon, endast af förolämpande köld
eller ännu mer förolämpande nedlåtenhet. Till att
börja med smärtade detta henne djupt, men under sitt
sjuåriga enkestånd hade hon lärt sig att höja sig
öfver själfva möjligheten att förödmjukas af småsinne
och lågsinnad elakhet.
Det enda, som band henne vid jorden var hennes
faderlöse son — hennes hopp och stolthet. Men
ehuru Harry höll innerligt af sin mor, visade han sig
ofta kall och egensinnig mot henne. Han afskydde
Fuzby, dess invånare och deras egen fattigdom så
mycket, att han aldrig ens i sällskap med modern
kunde känna sig lycklig i hemmet. I skolan var
han glad, liflig och öppenhjärtig; hemma slöt han
sig liksom inom ett skal af köld och
förbehållsam-het, och hans kärleksfulla mor led i tysthet djupt
af att ej kunna göra sin gosse lycklig och att han
visade sig likgiltig till och med mot henne. Hon
grät i ensamheten öfver att hennes egen son ej höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
