Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUTREDJE KAPITLET.
Ovänner.
Kenrick träffade ej Walter vidare under dagens
lopp, men var fast besluten att begagna sig af
första tillfälle att anklaga honom för falskhet och
förräderi.
Efter lektionernas slut följande dag, gick han
därför i sällskap med Whalley till lekplatsen för att
söka upp Walter, som promenerade fram och åter
med Henderson, utan aning om att något obehagligt
var i antågande. Henderson fick först sikte på dem
och sin vana trogen att ständigt skämta med
Whalley, som egde ett aldrig svikande godt lynne,
började han strax sjunga —
»Ack Whalley, Whalley, uppför åsen,
Ack Whalley, Whalley, nerför backen,
Och Whalley, Whalley i spiselvrån —»
hvarpå hans sång afbröts af dess föremål som jagade
sångaren öfver halfva gräsplanen, lämnande fältet
fritt åt Kenrick.
Walter gick som vanligt vänligt mot honom,
men stannade förvånad, då han mötte vännens mörka
blick. Då Kenrick fortfarande stod tyst, fattade
Walter hans hand.
”Hur är det fatt, Ken?”
Kenrick drog hastigt undan handen.
”Evson, jag ville fråga dig om — om — du har
talat om för någon af kamraterna hvad du vet om
mig — det där jag berättade om min far?”
Då Walter strax påminde sig hvad han sagt till
Power, kunde han ej svara direkte ”nej”, men trodde
att saken vore lätt förklarad.
”Jag visste inte — ” började han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
