- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
151

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

orätt. Jag inser emellertid, att du inte vill höra på
mig nu, och därför vill jag inte nedlåta mig —”

”Nedlåta! Det var ett särdeles lämpligt uttryck”,
afbröt honom Kenrick med ett hånfullt skratt, som
kom Walters blod att koka. ”Tala till mig om att
nedlåta dig, kan tänka!”

Grälet hade varit i full gång, om icke
Hender-son, som fortfarande förföljdes af Whalley, kommit
springande. Han såg strax, att något var på tok,
och ropade skämtande till Kenrick:

”Hallå Damon! Hvad har Pythias sagt till dig?”
Kenrick bevärdigade honom ej med ett svar utan
gick hastigt sin väg.

”Han är förskräckligt ond på dig, Evson, därför
att han tror, att du skvallrat om hans
familjehemligheter för Jones och hans vänner”, sade Whalley.

”Det har jag aldrig gjort”, svarade Walter
för-trytsamt. Jag tillstår, att jag obetänksamt nog,
talade om det för Power, och att ännu en annan hörde
på, men det föll mig inte ett ögonblick in att
Kenrick skulle bry sig om det. Om han inte varit så
oresonlig som han var, hade jag kunnat förklara
saken på fem minuter.”

”Om det endast är Power som vet det, så gör
det helt säkert Kenrick ingenting”, sade Whalley, ”och
jag skall tala om det för honom, när han lugnat
sig litet.”

”Som du behagar, men Kenrick har inte rätt att
misstänka mig på det där skamliga sättet och
behandla mig, som om jag stode långt under honom
och slunga gamla förseelser i ansiktet på mig”,
svarade Walter förtrytsamt. ”Låt honom själf leta ut
sanningen; han kan det, om han endast vill.”

Båda vännerna voro häftigt uppbragta på
hvarandra, och hvar och en inbillade sig vara djupt
förfördelad och använde i sin förargelse starka och
oförsiktiga uttryck, som icke förmildrades, då de sedan
upprepades af kamraterna. Förnämligast tack vare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free