Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFJERDE KAPITLET.
Edens pröfningar.
»Et tibi quse Samios diduxit littera ramos
Surgenten dextro monstravit limite callen.»
Pers. IIL 56.
De gingo hem hvar och en för sig, och
hädanefter gingo också deras lif i olika riktningar.
Trots sin vänskap för Walter hade dock Kenrick
i djupet af sitt hjärta varit afundsjuk på honom. Han
tyckte ej om att höra honom så högljudt berömmas
af skolkamraterna, och dessutom retade det honom
att Walter, Henderson och Power voro mer
tillsammans med hvarandra än med honom. Så länge
Walter varit hans vän, hade han kämpat mot dessa
känslor, men nu gaf han dem fritt tillträde. Och han
hade så orätt och framhärdade så hårdnackadt i sina
orättvisa misstankar mot Walter, att den ene efter
den andre af hans forne vänner så småningom vände
sig från honom. Till och med Whalley visade
honom sitt ogillande; han måste se sig om efter goda
vänner på annat håll och gjorde tyvärr ett
olyckligt val.
Under tiden var Walter glad och lycklig, trots
saknaden efter Kenrick, och gjorde ständiga framsteg,
men han gick ej heller fri från ledsamheter och den
första härledde sig af hans vänliga omtanke för lille
Eden.
Denne, som nu när som helst kunde taga sin
tillflykt till Powers rum och var viss om Walters
beskydd hade blifvit glad och lycklig och var allmänt
omtyckt.
Harpour och Jones vågade ej öppet plåga Eden
i Walters närvaro, ty trots sitt hat mot denne,
an-sågo de rådligast att gent emot honom intaga en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
