- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
173

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

farande med handen genom håret ”skärskåda frågan”
ur en helt annan belysning. Med afseende på hvad
som händt Eden, ställde han sig på neutral mark
och ville ej yttra sig därom. ”Men hvilka äro dessa
monitorer”, frågade han, ”att de skulle ha rätt att
.sätta [sig till doms öfver någon?” Han hade aldrig
hört, att de voro af särskildt god familj, eller i något
afseende öfverlägsna de andra. ”Frågan är den, om
en skock monitörer skall få tyrannisera hela
skolan?”

”Nej, visst inte”, förklarade Franklin oförskräckt.
”Frågan är den, huruvida stora lymlar som Harpour
ega fullkomlig frihet att skrämma folk till idioter
eller efter behag mörbulta dem? Detta är den enda
frågan. Harpour eller Somers — öfversittare eller
monitörer — hvilka föredra ni, gossar?”

Efter detta talade alla om hvarandra. Somliga
förlöjligade monitörerna, andra ursäktade Harpour,
och påstodo att det var orättvist att ställa honom
till ansvar för bara ett upptåg, och några beskylde
Evson och Henderson för en sammansvärjning mot
deras enskilda ovänner. På det hela taget voro de
tämligen ense om att skolan borde hindra
monitörerna från att på något sätt visa sin myndighet.

Midt under larmet reste Power sig upp, och det
blef ett allmänt rop på ögonblicklig tystnad.
Flertalet af gossarne kände Power endast till namn och
utseende, men hans goda hufvud, stora framsteg,
fläckfria karaktär och många personliga företräden,
tilltvingade honom allmän beundran.

Det fanns verkligen några, som voro ifriga att
tysta ner honom så fort som möjligt, emedan de
anade hvad verkan hans ord skulle ha, men för
skams skull var Kenrick tvungen att äska tystnad
åt honom, en tystnad, som varade oafbruten under
hela hans lugna och väl framsagda anförande.

Kastande en återblick på hvad som försiggått
under den stormiga diskussionen, började han med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free