Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och detta är och kommer att bli ditt straff.
Hvar-för låter du det onda inom dig få öfverhanden?”
Kenrick stod stilla med blossande kinder och
nedslagna ögon, och vändande sig från honom
upprepade Power halfhögt och sorgset den underbara
strofen:
”Virtutem videant, intabescantque relicta.”
Kenrick förstod den, och det var som om en
knif genomborrat hans hjärta, men den tid var ännu
långt aflägsen, då såret däraf läktes.
TJUGUÅTTONDE KAPITLET.
Längre och längre bort.
Det var vanligtvis på söndagarne, som gossarne
promenerade på ”Croft” tillsammans med sina bästa
vänner eller dem, som de önskade måtte anses
såsom sådana. Kotterierna i St. Winifred voro ej
så skarpt åtskilda att ej en gosse kunde på en gång
tillhöra två eller tre dylika, men de funnos likväl
mellan hvilka skarpa skiljegränser voro uppdragna,
och hittills hade de gossar Kenrick vanligtvis sökt
hållit sig på afstånd från dem, bland hvilka Harpour
ansågs vara den styrande.
Det väckte därför Percivals stora förundran, då
han på sin söndagspromenad med Paton, märkte att
Kenrick spatserade arm i arm med Harpour och
Tracy, åtföljd af ett par andra gossar af samma
skrot och korn. Detta var ett tydligt bevis på att
Kenrick öfvergifvit sina gamla vänner och seglade i
farliga farvatten.
”Hvad är det, som så fängslar ditt intresse?”
frågade Paton,. då han märkte att kamraten såg efter
gossarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
