- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
187

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Jag funderade på huru och hvarför denna
förändring egt rum med Kenrick.”

”Hvilken förändring?”

”Ser du inte hvilka han går med? Åh, jag
glömde, att du aldrig lägger märke till sådana där
små obetydligheter, som röra gossarne. Det gör
däremot alltid jag; det hjälper mig att förstå dem
och att vara dem till större gagn än jag annars
kunde.”

”Ja, det märks, ty ditt inflytande öfver dem är
alldeles förunderligt.”

”Men Kenrick förbryllar mig. Nemo repente
fuit turpissimus brukade man säga, och ändå har
den där gossen skilt sig från en så präktig kamrat
som Power och kastat sig i armarne på den
lymmeln Harpour. Det måste vara någonting på tok.”
Percival märkte snart, att hans förmodan var
riktig. Trots sin begåfning gick det allt sämre med
Kenricks arbete; han var mer än en gång invecklad
i tvifvelaktiga upptåg, förlorade de bäste gossarnes
aktning och förtroende, och blef så småningom de
sämre kamraternas afgud. Det högmod och den
obändighet, som kufvats så länge han sällskapade
med rättänkande vänner, bröto ohejdadt fram så snart
han slagit in på en väg, som han själf visste vara
orätt.

Det fanns en, som led mycket däraf. Kenricks
mor kunde alltid i hans bref läsa hans själstillstånd,
och hon förstod att den likgiltighet, som på sista
tiden röjde sig i dem, bevisade att det var något på
tok med hennes gosse. Den bitterhet hvarmed han
yttrade sig om Evson, och antydningarna om att
han valt sig nya vänner, fylde hennes sinne med
oro, men hvad skulle hon, stackars kvinna, kunna
göra för honom ? Endast ett återstod henne i hennes
hjälplöshet, och hennes allvarliga och brinnande
böner voro ej fåfänga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free