- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
188

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Percival försökte att draga Kenrick från de
af-vägar på hvilka han slagit in och bad att få tala
vid honom efter middagen, men detta förvärrade
endast sakernas tillstånd. Kenrick, som smått yfdes
öfver sin popularitet bland de af gossarne, hvilka
ansågo att han förfäktade skolans ”rättigheter”,
behagade anslå en nästan beskyddande ton mot sin
lärare. Han inträdde med vårdslös min och
hållning, kastade en likgiltig blick öfver bordet och
nekade att taga af de frukter, som Percival bjöd honom,
samt besvarade dennes frågor så kort och enstafvigt,
som möjligt. Men under hela tiden föraktade han
sig själf och kände sig illa till mods, ty han anade
lärarens vänliga afsikter och visste att han borde
vara tacksam, men det fordrades starkare medel för
att kufva hans egenvilja, och det kan dessutom icke
nekas till att det som är orätt till att börja med
eger ett visst behag, som dock snart förbytes till
bitter galla.

Percival genomskådade honom fullkomligt och
insåg att det var bäst att öfverlämna åt
erfarenheten, den stränge tuktomästaren, att bringa honom
till sans.

”Farväl Kenrick”, sade han, litet brådstörtadt
resande sig, medan ett svagt medlidsamt leende
krusade hans läppar.

”Farväl herr Percival”, svarade Kenrick, men då
han stod i begrepp att med näsan i vädret lämna
rummet, lade Percival sina händer på gossens
skuldror och såg honom stadigt i ansiktet. Kenrick
försökte möta hans blick, icke öppet och frimodigt som
förr, men likväl förläget och trotsigt. Han sänkte
strax blicken, och öfvertygad om att gossen befann
sig på afvägar, sade den unge mannen endast:

«Ditt ansikte min gosse är en bok
I hvilken underbara saker kunna läsas »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free