Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
Förtrollningens brytande.
”Nå, Korpen, hur går det för dig med lille Ev*
son?” frågade Mackworth gäckande Wilton.
”Det går inte alls. Han är lika noga och precis,’
som sin bror. Så länge han stannar här i flygeln,
kan man inte få någonting lustigt.”
Mackworth rynkade ögonbrynen.
”Om han inte tycker om hvad han ser, måste
han lära sig blunda för det”, anmärkte han. ”Han
är inte värd, att man gör sig så mycket besvär för
hans skull.”
”Såå Mack, du tycks också ha kommit på det
klara med hurudan han är?”
”Ja, det har jag”, svarade Mackworth förargad, ty
all hans inställsamhet och granna ord hade ej
förminskat Charlies misstroende till honom. Den lille
gossen anade instinktmässigt hvad slags karaktär han
hade att göra med och väckte Mackworths hat genom
att lugnt hålla honom på afstånd och afböja hvarje
försök till närmande.
Med Kenrick var det annorlunda. Charlie tyckte
att han såg bäst och trefligast ut af alla gossarne i
flygeln, men kunde dock ej upphöra att förvåna sig
öfver att Wilton kunde vara hans förklarade
favorit. Wilton skröt ständigt öfver att Ken vore färdig
att göra hvad som helst för honom, och Charlie var
öfvertygad om att hvarken Walter eller Power ens
kunnat tåla en gosse som Wilton. Det var detta,
som gjorde att han med en viss skygg köld mottog
Kenricks försök till närmande, och när denne märkte
detta, tog han strax för afgjordt att Walter satt upp
brodern mot honom, och att Charlie rapporterade för
Walter allt hvad han — Kenrick — sade och gjorde.
Denna tanke var mer än Kenrick kunde fördraga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
