Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det varit fråga om någon munter lek hade
Charlie varit den förste att deltaga däri, men Noeli-
terna voro allt för långt komna att nöja sig med
något så tarfligt och föredrogo att äta och dricka
förbjudna saker, spela kort eller roa sig med att reta
och plåga de gossar, som ej hunnit så långt i
elakhet som de själfva.
"Hör du Evson77, sade Wilton en kväll strax
efter brytningen dem emellan, ”i afton ska’ vi ha
muntert. Stone, som är en hygglig pojke består ett
par flaskor vin och Hanley en kortlek, och så tänka
vi röka också.77
Allt detta yttrades i öfverlägsen ton, och
Charlie som allt mer och mer afskydde den lille
skräfla-ren, förstod mycket väl att denna häntydan på att
två nykomlingar bidrogo till aftonens nöje betydde
det samma som att nästa gång kom turen till
honom. Han beslöt dock i tysthet att vägra, och
kvällens förbjudna nöjen stärkte honom i detta beslut.
”Du spelar naturligtvis med?” sade Wilton.
”Nej, jag tackar.”
”Nej, jag tackar”, upprepade Wilton härmande
honom; ”naturligtvis inte; du vill bara göra dig till
helgon och vara så otreflig för andra som möjligt.”
Under kvällens lopp bjöd Stone Charlie ett glas
vin, hvilket denne åter afböjde med ett, ”nej, jag
tackar, Stone.77 Wilton härmade honom åter till
de andras förnöjelse, och från denna stund döptes
Charlie till Nej jag tackar. Detta tillgick så att några
höllo fast honom i sängen, medan någon slog ett
halft glas portvin i ansiktet på honom. Vinet fläckade
emellertid hans nattskjorta, och rädda för upptäckt
hotade de honom med ändlös förtret, om han
vågade säga något. Detta var dock obehöfligt, ty de
hade mutat tjänarne, som städade deras rum.
Charlie stod nästan ensam mot alla i flygeln,
men förlorade dock ej modet, ehuru hans plågoandar
ej lämnade honom någon ro. Det var endast en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
