Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åiå
tvinga honom att ge vika. Stundom kände han sig
nästan frestad därtill. Han visste att kamraterna i
grund och botten tyckte om honom, och att det ej
varit svårt för honom att bli populär bland dem och
för öfrigt var det ju föga sannolikt, att han
någonsin skulle bli tillspord om saken.
En afton, då den lille stackaren var alldeles
uttröttad, höll hans ståndaktighet på att svika. En
skrifven öfverenskommelse att vid tillfrågan förneka
att de rökt, var undertecknad af alla med undantag
af Charlie och Elgood.
Gossarne brydde sig ej vidare om den senare,
ty de visste, att han ej länge vågade trotsa dem
och att de, när de behagade, kunde tvinga honom
till lydnad. Denna afton var Charlie, som sagdt
trött på allt bråk, och i ett anfall af modlöshet satte
han sig upp i sängen och tog pennan för att skrifva
under. Gossarne, som trängdes kring honom,
försökte på allt sätt egga honom, sade att de alltid
trott att han varit en duktig pojke och öfverbjödo
hvarandra i loftal. Elgood stod tyst och orolig
bredvid. Han hade alltid beundrat Charlies
ståndaktighet. ”Om Evson skrifver under, så gör jag det också”,
hviskade han. Charlie hörde det och kastade full af
blygsel bort pennan.
”Jag kan inte göra det; jag kan inte minnas att
jag någonsin förr narrats. Bed mig inte längre.”
Gossarne bytte strax om ton. En skur af
okvä-dingsord haglade öfver honom, och han släpades ur
sängen och blef grundligare pryglad än någonsin
förr.
”Ju förr du ger med dig dess bättre”, sade de;
”ni små skenhelgon passa inte tillsammans med oss.”
Under några aftnar, sedan ljusen voro släckta
och gossarne ej hade något annat göra, var det ett
stående förslag af än den ena, än den andra: ”Låt
oss reta Nej-jag tackar en stund.” Men ehuru hans
ögon stundom fyldes af tårar af smärta och föröd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
