- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
216

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sid

mjukelse, höll den modige gossen stånd mot dem
alla.

Ehuru de ej vågade röja det, fanns det dock
några bland dem, som beundrade hans mod och i
smyg visade honom det. Några af de allra värsta
märkte detta. Tänk, om denne lille nykomling skulle
rå på dem alla och trots deras motstånd införa en
bättre anda bland kamraterna! Detta kunde på inga
vilkor tillåtas.

Charlies mod började så småningom svika, ty
denna ständiga förföljelse var pröfvande både för
hans andliga och kroppsliga krafter. Hittills hade
han hjältemodigt afstått att anförtro sina bekymmer
åt Walter, men nu längtade han så mycket efter
broderns råd och deltagande, att han gick upp till
honom, ej för att beklaga sig, men för att fråga om
ej Walter trodde att fadern skulle tillåta honom
flyttas till en annan skola, emedan han ej tilltrodde
sig att kunna göra några framsteg i St. Winifred.

”Nå Charlie, är det något du vill ha hjälp med?”
frågade Walter vänligt och sköt undan sina böcker
samt rörde om kolen i kaminen, så att de
flammade upp.

”Jag stör dig väl inte?” sade den lille gossen,
hvilkens nedslagna min brodern icke märkte.

”Nej visst inte, Charlie. Du stör mig aldrig,
och för öfrigt är det för mörkt att se läsa längre,
och vi ha en half timme kvar till teet. Kom och
kryp upp i mitt knä, så få vi språka litet; det är
en hel evighet, sedan du sist var här.”

Charlie lydde villigt uppmaningen, ty han var
hela fyra år yngre än brodern och särskildt i dag
missmodig och hemsjuk.

”Hvad betyda de där rödgråtna ögonen och bleka
kinderna?” frågade Walter skämtande. ”Jag fruktar
du inte funnit St. Winifred så angenämt, som du
till att börja med hoppades, eller hur?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free