Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— alla med undantag af en, hvilkens granniagenhet
jag förstår att uppskatta. Jag anser det vara min
skyldighet erkänna, att er stränga dom öfver mig är
fullkomligt rättvis.”
Han gjorde ett kort uppehåll och fortsatte
därefter med darrande röst:
”De känslor som drifvit mig till så många
orättvisa handlingar ha varit beroende af ett stort
misstag, till hvilket jag, delvis genom andras förvållande
gjort mig skyldig, och jag ber härmed er alla och
särskildt dem som mest varit utsatta för min
elakhet, om ursäkt. Er förklaring slutade med en
vänlig önskan, och jag kan ej mer än af hjärtat
instämma i den förhoppningen, att jag så småningom
skall återvinna er aktning och förtroende.”
Alla de närvarande förstodo hur påkostande en
dylik offentlig afbön måste vara för en så stolt natur
som Kenricks. De åhörde honom under tystnad, och
den applåd som följde då han slutat, visade hur lätt
det vore för honom att återvinna deras vänskap.
Flera af dem gingo fram och skakade hand med
honom.
”Jag är öfvertygad om att vi alla äro ense om
att Kenrick hedrat sig med de ord han yttrat”, sade
Power, resande sig upp. ”Efter hvad vi nu hört.
finns ingen anledning hvarför vår kritik öfver honom
fortfarande skall stå kvar i] journalen, och jag ber
om tillåtelse att utan dröjsmål rifva bort det blad
på hvilket den står antecknad.”
”Jag instämmer”, ropade Henderson och sprang
upp. ”Och låt mig säga dig, Kenrick, att ehuru jag
ofta varit din antagonist, skall ingen med större
glädje än jag välkomna dig tillbaka såsom en vän
under hopp om att du snart blir hvad du så väl är
i stånd till, icke allenast vårt kraftigaste stöd utan
också en af vårt samfunds största prydnader.”
Han räckte ut handen, och Kenrick tryckte den
tacksamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
