- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
245

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Och vi äro verkligen mycket tacksamma mot
dig, Charlie, som redt ut den här saken åt oss",
sade Whalley. ”Men hvem är då tjufven? Det måste
vi alla försöka komma underfund med så snart som
möjligt."

”Och det slid1 vi också”, förklarade Bliss
eftertryckligt. ”Han befinner sig förmodligen nu ibland
oss, och hvem det än må vara, afundas jag honom
inte i denna stund.”

Kenrick följde Whalley upp på hans rum.
”Misstänker du ingen, Whalley?”

”Nej ingen, och det gör ju inte du heller? Hvad
skola vi nu göra?”

”Det är inte troligt, att han vidare besöker ditt
rum; nu är det nog min tur. Om vi skulle sätta
ett litet märke på de pengar jag har i mitt schatull?”
”Nå, och sedan?”

”Jo, pengarna försvinna som du vet, vanligtvis
på eftermiddagarna. Hvem tjufven än är, fruktar
jag för, att han nu fått smak för sitt yrke och ej
så snart ämnar upphöra därmed. Strax utanför mitt
rum ha vi skogarderoben. Yore det inte lämpligt
att du och jag och ett par andra turade om att
gömma oss där hvar eftermiddag mellan uppropet
och teet?"

”Jag ‘förstår", sade Whalley, "det är nedrigt
obehagligt, men det finns väl ingen annan utväg. Jag
skall göra början. Säg, är inte Charlie Evson en
präktig pojke? Han har gifvit oss alla en god läxa.”
”Ja, han är brodern upp i dagen. Walter var
alldeles likadan, då han först kom hit.”

"Kors, säger dn det?” utbrast Whalley
skälmaktigt och höjde på ögonbrynen.

”Ja, det gör jag”, svarade Kenrick litet sorgset,
”jag har, tyvärr, inte alltid tänkt så”, och han
lämnade suckande rummet.

Det dröjde ej länge, innan tjufven ertappades på
bar gärning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free