Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Bed mig inte röra den igen, pengarna ligga i
den”, sade Wilton hastigt gående sin väg. Det var
tydligt att hans ånger var uppriktig, och att han
velat gifva mycket för att ha det gjorda ogjordt.
Sorgsen och nedslagen satte Kenrick sig att
söka lösa den uppgift som förelåg honom. Han var
snart ense med sig själf om tre saker: för det första
att gossarne i flygeln, om också ej den öfriga
skolan, måste underrättas om hvad som skett; för det
andra att Wilton måste återlämna hvart öre af hvad
han stulit, och för det tredje, att han ofördröjligen
måste lämna skolan. På så sätt hoppades Kenrick
att saken skulle kunna nedtystas, men det var dock
en sak, som oroade honom. Härledde sig det djupa
medlidande som dref honom att skydda den stackars
gossen från offentlig vanära från en feg rädsla att
Wilton skulle sätta sin obetänksamma hotelse i
verket och omtala hvad han visste om Kenricks egna
förseelser? Detta var en fråga, som han ej
lyckades komma fullt på det klara med, och det hedrade
honom, att han till följd däraf, fattade det modiga
beslutet att gå direkte till doktor Lane, aflägga
fullständig bekännelse af alla sina forna förseelser och
lämna afgörandet åt honom.
Whalley och Power, hvilka han rådfrågade,
gillade hans förslag rörande Wilton, men rådde honom
att utan att nämna några namn, omtala det skedda
för doktor Lane och begära hans råd.
Rektorn lyssnade uppmärksamt på hvad Kenrick
hade att säga.
”Om gossen är så ung och har blifvit vilseledd
och vill foga sig i ditt vänliga och förståndiga
förslag, så har det mitt fulla gillande”, sade han därpå.
”Jag öfverlämnar med fullt förtroende utredandet af
denna sak åt dig.”
”Jag är rädd, att jag ej förtjänar doktorns
gillande”, sade Kenrick med nedslagna ögon. ”På
samma gång jag omtalade detta, tänkte jag be att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
