Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några få brutna och osammanhängande ord, men de
kommo från hjärtat, och den stackars lille förhärdade
gossen reste sig efter bönens slut alltför upprörd att
kunna säga någonting.
TRETTIOSJÄTTE KAPITLET.
Försoning och förlust.
Dagen för Wiltons afresa randades snart.
Hittills visste inga andra i flygeln än Kenrick och
Whalley, att han var tjufven. Stölderna hade visserligen
upphört, men utgjorde fortfarande allmänna
samtalsämnet, och det var ej lätt för Wilton att åhöra de
starka uttryck af förakt, som användes om den ännu
oupptäckte brottslingen. Hans egenkärlek, djärfhet
och öfverlägsna uppträdande voro totalt försvunna.
Han hade blifvit tyst och allvarsam och tillbringade
större delen af sin fritid i Kenricks rpm.
Det blef emellertid snart kändt, att han inom
kort skulle lämna skolan, men som det ofta hände
att någon vid kvartalets slut gjorde på samma sätt,
väckte det ingen förvåning, ännu mindre misstanke
om sanna förhållandet.
Samma kväll han skulle resa, sammankallades
åter Noeliterna på uppmaning af Kenrick och
Whalley. De infunno sig i klassrummet utan aning om
hvad som förestod. Whalley öppnade förhandlingarna
med att uppmana hvar och en som blifvit bestulen
att resa sig upp. Fyra eller fem reste sig, och till
deras förvåning och glädje återfingo de äf Whalley
de till största delen små penningsummor, som på så
mystiskt sätt försvunnit ur deras gömmor,
På Wiltons enträgna begäran hade Kenrick åta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
