- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
254

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och otaliga förseelser fanns det något hos honom,
som tilltalade de flesta. Lämnande å sido denna
sista förbrytelse, den värsta af dem alla, voro de i
allmänhet stolta öfver honom; det fanns hos honom
ett visst ädelmod, en glädtig sorglöshet och ett goss*
aktigt öfvermod, som vunnit deras beundran. Innan
han blifvit bortskämd och vilseledd af de äldre gos*
sarne, fanns det ingen, som ej tyckte om och trodde
att det skulle gå bra för honom.

”Då har jag intet mer att säga”, tilläde Ken*
rick. ”Jo det är sannt, Whalley påminner mig om
en mycket viktig sak. Som ni veta, ha Noeliterna
förut haft hemligheter att dölja, tyvärr icke alltid af
bästa slag. Men vilja ni nu lofva att bevara denna
hemlighet och ej tala om för någon i skolan hvem
som tog pengarna? Saken blir snart glömd, men
Wiltons goda namn och rykte vore för alltid
för-stördt, om vi berättade hans förbrytelse för alla de
andra.”

”Vi lofva att tiga”, ropade gossarne, och de

höllo ärligt sitt löfte.

”Då kunna ni säga adjö nu åt Wilton, som
reser om en liten stund; vagnen är redan förspänd.”

De skockade sig omkring honom och togo af*
sked utan ett enda förebrående eller sårande ord.

Wilton själf var alltför upprörd att säga mycket,
men tryckte tacksamt deras händer, och bad sär*
skildt Elgood om förlåtelse, hvarvid den lille gossen
förklarade, att han ej längre tänkte på hvad som
varit.

Charlie Evson var bland de siste, som tog ett
vänligt afsked af Wilton.

”Hvad du måste afsky mig, som plågat dig så
mycket och försökt narra dig till det som var orätt”,
sade Wilton ångerfullt.

”Nej, visst inte”, sade Charlie. ”Jag önskar, att

du inte skulle fara härifrån; vi komme nog alla

bättre öfverens hädanefter,”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free