- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
263

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hälle. Glädjen att slippa taga plats på ett kontor
ryckte upp honom litet, men det varade ej länge.
Han hade ingen aning om hvem den okände vännen
kunde vara, och brydde sig knappt om att försöka
gissa. Det var icke förrän flera år senare, som han
fick veta att sir Lawrence Power på sin sons ifriga
bön räckt honom en hjälpsam hand, ty Power gjorde
denna goda gärning så i smyg att icke ens Walter
misstänkte något, och Kenrick anade föga, då han
omtalade de goda nyheterna för Power och mottog
hans hjärtliga lyckönskningar, att denne visste mer
om denna sak än han själf.

Men det var så mycket som på sista tiden hopat
sig öfver honom - skam, ånger, sorg öfver moderns
död, och känslan af att stå ensam i världen, att
allt mod och energi svek honom, och han tyckte sig
aldrig mer kunna hålla sitt hufvud upprätt.

Men förlamningen bröts till sist, och den
obetydliga orsaken därtill var endast en liten vindstöt.

Såsom vanligt klättrade han en dag ensam bland
klipporna och fördröjde sig så länge där, att det
redan började skymma, då han anträdde hemfärden.
I detsamma blåste hatten af honom, rullade några
fot utför klippväggen och fastnade på en buske.
Kalkklippan var tillräckligt ojämn och skroflig att
ge honom fotfäste, och han klättrade ned efter
hatten, men hade knappt lösgjort den med foten, då
den åter rullade ännu längre ned. Nedstigandet var
icke särdeles svårt, och Kenrick fortsatte därför sin
jakt samt lyckades äfven få fatt i hatten och tryckte
den med en viss tillfredsställelse på hufvudet.

Men nu började svårigheterna; vid nedstigandet
hade han endast att sakta glida med, när den spröda
kalkstenen gaf vika under hans fötter, men vid
uppstigandet var det, såsom vanligen är fallet vid
bergvandringar, dubbelt svårt att finna fotfäste. Efter
flera fruktlösa försök, insåg Kenrick omöjligheten
att komma upp denna väg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free