Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamraterna måste vara där nere. Jag kan tydligt
urskilja det blå och hvita bandet.”
”Blå och hvita! Då måste det vara en sjätte
klassist! Tänk, om det är Kenrick!”
”Kenrick!” ropade båda så högt de kunde, men
blåsten, som tilltagit i styrka, förtog ljudet af deras
röster.
”Ingen svarar”, sade Walter, ”men det är
alldeles tvärsäkert att någon är där nere.”
Charlie hade redan börjat klättra utför branten,
men Walter drog honom tillbaka.
”Vänta Charlie, om någon skall försöka klättra
dit ned, så är det jag.” Han började nedstigandet,
men insåg snart omöjligheten af att komma samma
väg tillbaka. Och hvad kunde han för öfrigt göra
sedan han kommit dit ned? En annan plan föll
honom in, och med någon svårighet klättrade han
upp igen.
I detsamma hördes åter ett högt rop, ty
Kenrick inbillade sig ha för ett ögonblick hört ljudet af
röster.
”Hörde du, Charlie?” utbrast Walter upprörd
och ropade tillbaka, men nu var det åter tyst där
nere.
”Vi måste springa tillbaka till St. Winifred sä
fort vi kunna för att skaffa hjälp, ehuru jag fruktar
den kommer för sent.”
”Walter, kommer du inte ihåg den där stugan
nere vid Bruces grotta? Där nere finns en gammal båt,
och det är mycket närmare dit än hem till skolan.”
”Utmärkt! Det var präktigt att du kom ihåg
den! Det är just hvad vi behöfva.”
Hållande hvarandra i handen rusade de i väg så
fort de kunde.
De knackade på stugudörren, men ingen svarade.
”Sak samma, vi måste låna båten ändå”, sade
Walter och sprang ned och lösgjorde den. ”Nu
kommer det väl till pass, att vi båda äro vana roddare.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
