Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
summa, att stormen ej dref dem närmare fyren,
hvilket varit detsamma som säker död.
Walter ropade så högt han kunde på hjälp, och
de tre karlarne på fyren tyckte sig höra nödrop.
Men när det stormade hördes alltid så många
besynnerliga ljud, att så framt ej människoröster
tydligt kunde urskiljas, plägade karlarne ej fästa någon
vikt därvid. Och äfven om de denna kväll vetat
att det var nödrop de hört, hur var det tänkbart att
sätta ut en båt, då vågorna tornade sig skyhöga mot
deras branta klippa?
Charlie hade en stund setat stilla med hufvudet
lutadt mot broderns axel, men då han märkte att
ljusskenet på vattnet så småningom aftog, frågade
han sakta:
”Ha vi drifvit förbi fyren?”
”Ja.”
Åter en stunds tystnad.
”Walter!”
”Jag vet, hvad du tänker säga, vännen min.”
”Vattnet stiger allt högre i båten.”
”Ja, och dessutom finns det en läcka. Är du
rädd, om jag släpper dig en stund för att försöka ösa?”
”Ja Walter, snälle Walter, håll i mig, släpp mig
inte!”
”Som du vill, Charlie, det tjänar ej heller till
mycket.”
”0 nu sjunka vi!” ropade den lille gossen
för-tviflad och hakade sig fast vid brodern, som i det
sista bibehöll sitt lugn.
”Adjö Charlie, vi följas åt, och Gud skall ta hand
0111 oss!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
