- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
273

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med klappande hjärtan rusade de dit och igenkände
till sin ytterliga fasa den jacka Walter burit sista
gången de sett honom.

Följande dag kommo herr och fru Evson, som
blifvit eftertelegraferade, och deras känslor kunna
lättare tänkas än beskrifvas. Åsynen af deras tysta
förtvifian ökade de öfrigas beklämning, och alla trodde
att allt hopp var ute.

Alla — utom en af gossarne. Eden envisades
att ej tro det värsta. Han var öfvertygad om att
gossarne blifvit räddade på ett eller annat sätt.
Denna öfvertygelse hade helt plötsligt och utan att
han kunde förklara orsaken, trängt sig på honom.

”De skola komma tillbaka, kära fru Evson; ni
skall få se att de komma tillbaka”, upprepade han
oupphörligt, och hur orimlig denna försäkran än kundo
förefalla, var den dock som helande balsam för det
sargade modershjärtat.

Och på fjärde dagen, då herr Evson rest till
London för att göra efterfrågningar nere vid hamnen
på hvarje nyanländt fartyg, kom Eden, strålande af
glädje och utan tanke på les convenances inrusande
i doktor Lanes salong, där fru Evson satt.

”Hvad var det jag sade, fru Evson! De äro
räddade, alla tre äro räddade.”

”Tyst min gosse, tyst”, varnade fru Lane. ”Den
häftiga öfvergången från sorg till glädje kan vara
skadlig för henne. Hon borde först ha blifvit litet,
förberedd.”

”Eden, Eden, är det sannt?” ropade modern
darrande af sinnesrörelse. ”Hvar äro mina gossar?”

”Ni får snart se dem”, svarade han mildt, och
i nästa ögonblick öppnades dörren åter, och Charlie
Evson låg i sin moders armar och öfverhöljdes af
hennes heta kyssar.

”Men hvar är Walter?” frågade hon därpå.

”Känner du inte igen mig, mamma lilla, och
har du ingen kyss kvar åt mig?” frågade skämtande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free