Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter ett pax månaders vistelse vid akademien, eller
nogare angifvet den 22 oktober, skrifver han sitt enda till
konungen ställda och af eftervärlden förvarade bref.
»Ehuru jag intet högre önskar, o herre, än att se
det gudomliga anlete, af hvilket kristenheten och världen
så mycket fröjdats, att få andaktsfullt (religiose) kyssa
den gudomliga högra hand, som utgör fiendens skräck
och blixt», så börjar detta på latin skrifna
vältalighets-prof, hvars egentliga innehåll är, att ynglingen i trots
af sin lifliga åstundan att återse konungen, likväl till
åt-lydnad af dennes befallning stannar i Wittenberg och
där afvaktar vidare föreskrifter. Efter att hafva med
några ord omnämnt det erhållna rektoratet, utan tvifvel
ett bevis på de akademiska fädernas vördnad för
konungen, hvars blod de i honom, Gustaf, erkände, heter det
till slut: »Farväl, o herre, omfatta din Gustaf med den
kärlek du brukar!»
Tvenne veckor och en dag senare slöt konung Gustaf
Adolf sin hjältebana på Lutzens fält — ett hårdt slag
för hvarje svensk men enkannerligen för den unge sonen,
hvars förnämsta stöd härigenom bortrycktes, hvars
stoltaste framtidsdrömmar på detta sätt grusades.
Då ryktet om konungens död nådde honom, berättar
Khevenhiiller i sina Annaler, begaf han sig genast med
fjorton eller femton ryttare till Grimma, där han af
svenska trupperna erfor den sorgliga vissheten. Hans
första begäran vardt nu att få se konungens lik, hvartill
han slutligen erhöll tillstånd, ehuru kistan redan bli fvit
tillsluten. Sedan denna öppnats och han länge under
tårar betraktat de kära dragen, skall han hafva yttrat:
»Nåväl, nu måste och vill jag tänka på något annat än
förr, nu vill jag med Guds hjälp äfven blifva något af
eller ock sätta lifvet till!»
Khevenhiiller uppgifver vidare, att han härifrån begaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
