Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två månader därefter skulle han få tillfälle att visa
sitt gry.
Detta vid Oldendorf nära Hameln den 28 juni 1633,
där de förenade svenska och hannoverska trupperna,
förda af Knyphusen och hertig Georg, i grund besegrade
de kejserliga under Gronsfeld och Merode, en seger så
mycket betydelsefullare, som det var den första sedan
konungens död, den första ljusstrålen enligt Oxenstiernas
ord efter det olycksöde, som drabbat den evangeliska
saken.
Äran af segern tillkom hufvudsakligen rytteriet,
hvil-ket såväl på vänstra flygeln under Knyphusen själf som
på den högra under Kagg och Stålhandske nedgjorde
och fördref fienden, hvarvid Merode själf dödligt sårades.
I hvilken egenskap Gustaf deltog i slaget låter sig
ej med bestämdhet angifva, men efter all sannolikhet har
det endast varit som uppvaktande eller adjutant hos
hertigen eller fältmarskalken, hvilket emellertid ej behöft
utesluta något tillfälligt befälsuppdrag. I hvilket fall som
helst lade han stor tapperhet i dagen. Knyphusen
berömde i ett af sina bref till Oxenstierna hans uppförande
i striden, och får man tro rikskanslerns bror, riksdrotsen
Gabriel Oxenstierna, som vid denna tid uppehöll sig i
Tyskland, skulle han till och med varit dagens hjälte.
”Herr Gabriel refererade om herr Gustaf Gustafsson”,
heter det nämligen i riksrådsprotokollet, ”att . . . (han)
blifver en tapper karl och hafver väl förhållit sig vid
Hameln, så att han näst Gud orsak varit till den
vjkto-rien, ty när som spargeradt (utspridt) var, att fienden
ville intet gifva de svenske och finnarne kvarter (pardon),
då drogo de alle ut i en klump befruktandes, att tyskame
uti armén dem intet trogna vara skulle och fäktade så
mycket ifrigare.” Någon annan förklaring på det i detta
anförande förekommande ty kan ej tänkas, än att Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
