Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olycka — konungens död, kan man förstå — ej kunnat
firmera sin stat eller vinna det, hvarmed han kunde komma
upp mot andra redliga kavaljerer, hvarför han bönfaller,
att hennes kungl. maj:t täcktes denna hans belägenhet
nådigt anse och låta honom någon kunglig gunst åtnjuta
och vederfaras.
Äfven i ett bref till rikskanslern tackar han på samma
sätt för förläningen utan att vidröra sköldemärket. Hvad
den förra beträffar anhåller han, att godset måtte i hans
frånvaro lämnas herr riksamiralen i händerna, intill dess
att en kvalificerad person blifvit af rikskanslern till dess
skötande utsedd. Han ville nämligen af särskilda
orsaker ej belasta modern med gårdarna eller lämna dessa
i hennes vård — i förbigående sagdt den enda gång
denna i hans bref omnämnes.
Hvad Gustafsson själf under denna vinter (1636—37)
tagit sig för är svårt att veta. Vi hafva sett, att han i
september vardt skadad vid Wittstock, och troligen har
han någon tid därefter legat under fältskärns hand och
sedan som konvalescent vistats i Osnabrück. I juli 1637
är han emellertid åter vid armén och befinner sig i Stettin
efter att möjligen dessförinnan hafva deltagit i
belägringen af Leipzig. Några upplysningar om hans tänkesätt
och lynne under denna tid erhålla vi i ett par bref från
fältmarskalken Banér till Oxenstierna.
Ldet första af dessa, dateradt Stettin den 20 augusti,
omnämnes, hur befälhafvaren för östarmén, fältmarskalken
Wrangel, ville draga till sig Gustafssons regemente, ehuru
detta var rätt svagt, men att öfversten ej ville gå ifrån
Banér utan hellre lämna regementet och uppgifva kriget.
Förhöll sig saken på detta sätt, var det väl mindre
tanken på att lämna den gamle befälhafvaren, som gjorde
Gustafsson missmodig, än någon inslagen ärelystnad. Det
Frö ding) Biografiska studier, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
