Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid utskottsriksdagen i Västerås, om Såsom adelsman
eller af regeringen särskildt tillkallad är svårt att afgöra.
Det förra är dock i betraktande af hans underlåtenhet
att inskrifva sig på riddarhuset mindre troligt.
Vid sammanträdet den 22 januari, då regeringen,
rådet och de sammanskrifna ständerna särskildt
afhand-lade ställningen i Tyskland, yttrade sig herr Gustaf
Gustafsson ej mindre än sex gånger, och detta i ett käckt,
bildrikt språk, som säkert ej förfelade sin verkan. Han
demonstrerade sålunda bland annat, huru kursachsarne
gåfvo sin furste »den och den», och hur de kejserliges
krafter icke voro af stor konsideration. Kejsaren hade
många arméer, förklarade han, men de vingar voro
honom nu stäckta, och den som en gång blifvit skrämd
att löpa stode aldrig mer. I af seende på Danmark höll
han före, att dess konung ej tordes röra sig eller något
företaga, så länge svenska fanor flögo i Tyskland; det ena
svärdet hölle det andra i skidan så att säga. Och såsom
synnerligt beaktansvärdt måste anses, att utom honom
inga andra än riksråden, ärkebiskopen och biskopame i
Linköping, Västerås och Växjö deltogo i diskussionen
— ett ytterligare stöd för antagandet, att Gustafsson, vare
sig af pietet för faderns minne eller af tillit till hans
i Tyskland förvärfvade sakkunskap, blifvit särskildt
tillkallad. Och att den ungdomlige krigaren ej yttrade
sig illa, finner man däraf, att den gamle vise rikskanslern
åtminstone i ett fall instämde med honom.
Ehuru regeringens tankar om Gustafsson alltjämt
torde varit goda, kom det ej heller nu till något
afgö-rande om hans användande såsom öfverbefälhafvare eller
generallöjtnant i Westfalen. Fältmarskalken Banér å sin
sida skref och föreslog honom till den efter skotten
Lumsdain lediga platsen såsom kommendant i Osnabrück
och tillhörande land (en befattning visserligen mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
