Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adolf med ära deltagit i polska och trettioåriga krigen,
år 1657 efter fältmarskalken Gustaf Homs död fick i
uppdrag att jämte sitt eget äfven förrätta riksmarskens
ämbete, att med andra ord hemma i landet öfvervaka
krigsfolkets utskrifning, utrustning, underhåll och
befordran till fältarmén. Detta värf fullgjorde han med
stort nit och utmärkt skicklighet, hvarför han ock efter
fredsslutet belönades med tvenne stora gods i Skåne. Men
icke nog med dessa nämnda tjänster, Brahe hade äfven
till krigets kraftigare förande försträckt kronan 30,000
riksdaler, hvilket lån enligt kungligt bref af den 2 juni
1658 skulle honom gäldas genom all behållen årlig
jorde-boksränta i Oroust och Tjöms fögderi af Bohuslän
äfvensom genom konungstionden på Oroust. När kriget
sedan åter uppflammade, förordnades Per Brahe till
generaldirektör för militien mot norska sidan, hvarigenom
han inom detta område erhöll ej allenast den högsta
militära förvaltningsmyndigheten utan äfven högsta
truppbefälet.
Då nu riksdrotsen, som i augusti 1658 tagit sitt
residens i Göteborg, där han för öfrigt ägde ett hus, reste
upp till Oroust och Tjörn för att taga sitt skattland i
betraktande, har han gifvetvis gjort fru Margaretas
bekantskap. Och ur denna bekantskap utvecklade sig ett
vänskapligt förhållande, som efter hvad det tycks räckt
hela lifvet igenom, och hvarom äfven brefväxlingen dem
emellan bär vittne.
Redan den omständighet, att detta vänskapliga
förhållande till generaldirektören för svenska militien
började samtidigt med Karl Gustafs förnyade anfall mot
Danmark, tyder därpå, att fru Margareta ej gentemot
svenskame hade alldeles samma fördom som mannens
vän, herr Ivar Krabbe, hvilken efter egen förklaring
mycket ogärna ville samtala eller öfver hufvud taget hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
