Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som var äiidå dyrbarare, nämligen vrak och spillror. Och
att äfven fru Margareta dragit fördel af detta sistnämnda
fiske, finner man af ett i april 1662 skrifvet bref från
Anders Larsson till riksdrotsen. ”Fru Margareta på Tjörn”,
berättar han, ”hade en strandbyggare, som bor på hennes
skattegrund; han fann ock 2 oxehufvuden franskt vin och
2 oxehufvuden brännvin, men frun ville det sig själf
tillhålla, men jag vet ej, om hon kan det nå (har rättighet
därtill) på skattegrund, och det jag sättér i eders grefliga
excellens’ behag.”
Inom parentes kan nämnas, att Anders Larsson var
för sin herres räkning själf vida driftigare i detta afseende.
Detta finner man af hans berättelse, hur han en gång i
Marstrand tagit något vin, som kommit drifvandes emot
fiskare ute på hafvet, af hvilket vin en stor del såsom
blan-dadt med saltvatten vore odugligt. Men 6 oxhufvuden af
det bästa vinet och 21/a oxhufvuden franskt brännvin hade
han sändt till Göteborg för grefvens räkning, och — här
kommer en rätt naiv bekännelse — lika mycket af det
”värsta” vinet hade han gifvit fiskarena, efter som dem
tillkommit halfparten af det gods de bärgat ute på hafvet
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
