- Project Runeberg -  Biografiska studier från skilda tider /
171

(1905) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de bref, hvilka Simmingsköld säger sig hafva fråntagits
vid arresteringen i Leipzig. Från hertigen af
Södermanland kan däremot möjligen en skrifvelse undertecknad
»Karl» härröra. Till innehållet är som sagdt omöjligt
att af denna förteckning sluta. Får man tro hvad
Gjör-well hört berättas, skulle i dessa papper ej förefunnits
något af ringaste vikt.

Huruvida Gustaf III verkligen rådgjort sig med sina
jurister om anställande af åtal för majestätsbrott, vet man
ej. Säkert är endast, att kungen i alla händelser högst
ogärna ville låta f. d. historiografen åter beträda svensk
mark. Ett skäl härtill framskymtar i det anförda brefvet
till kurfursten, där det heter, att mannen skulle kunna
indraga de respektablaste personer i sin process. Men
det var nog inte endast som , Simmingsköld befa-

rades kunna kasta skugga på en och annan »respektabel
person», äfven som fånge skulle han i hemlandet genom
ingifvande af någon ansökan eller personligt meddelande
till bevakningspersonalen äga denna samma möjlighet.
Alltså bäst och säkrast har det förmodligen synts Gustaf
III att låta honom stanna där han var. Åtminstone tills
vidare.

Kungen ber följaktligen kurfursten i ett nytt bref
af den 6 augusti 1786 att förvara fången, till dess att
han (kungen) genom sin president i wismarska tribunalet
baron Klinkowström skulle anhålla att återfå densamme.

På denna begäran gick kurfursten — som det tycks
stillatigande — in, såg tiden an och väntade på baron
Klinkowströms anmälan.

Den andra mellan de båda hofven sväfvande frågan
— den om betalningen af fordringsägarne i Jena — löstes
emellertid så småningom enligt saxiska hofvets, såsom
erkännas bör, högst billiga fordran. Kungen betalade
nämligen i september 1787, det vill säga ett och ett fjärde-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhbiostud/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free