Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
Helt säkert egen J ett hemligt skäl
Till edert afslag?
KNUT.
Så det är, och det
Jag här dig säga vill, min käcke junker,
Att ej för väld du mig beskylla må!
(stiger upp)
Ser du, den man som nu framför dig står
I grofvan vadmal, lutad, arm och bräcklig,
Var en gång rik på kraft och magt som få;
Och bjöd utöfver många hundra män,
Och hade gods och gull och slott och gårdar,
Och stolta söner, glada framtidslöften
Om glans och heder för hans gamla ätt!
Då köm en man, han hette Birger Månson,
Folkungaättens stolte hufvudman,
Och ville slå inunder sig allt välde,
All makt, all rikedom i Svea land! —
Jag satte mig till motvärn, jag som andra;
Men han var mera stark och slug vi,
Och derför vann med list och våld han seger!
Så randades den dag vid Herrevad
Som såg bland oss det bittra nederlaget,
Såg all Folkungaättens spridda makt
Af blod besudlad, röfvas ifrån tusen,
Att sättas stark uppå en endas hjessa! —
Jag stridde manliga, och mina söner
Som unga björnar slogos vid min sida,
Och föllo, kämpande ännu i döden! —
Och flygtig sonlös, sårad, drog jag hädan
Ifrån min sista strid, mer arm än den
Som släpar fram från gård till gård sin nöd,
Ty han har hopp om mättnad från sin hunger
När gästfri stuga han mot qvällen når;
Men jag har intet hopp att mättad se
Den hämdelust som lågar i mitt hjerta
Allt från den dagen invid Herrevad,
Hvars blod må falla tungt på Jarlens hufvud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
