Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och förebrå mig arma, att jag vågat
Den mannen älska som mig räddat har
Från skymf och död, och som har lyftat mig
Från fattigdomens hydda upp till borgen.
Men om han kommit så, jag ville böjt
Mig för den store mannen, sägande:
”Förskjut mig icke från din broders härd,
Ty fritt jag ville afstå från hans kärlek
För att med dig försona få min älskling;
Och se! ej ensam drabbas jag af skymfen:
Jag har en fader och en moder, båda
Af ofärd böjda, darrande af år,
Och saknande med smärta än den tid
Då de i stolta salar suto rika
Och aktade, som nu Folkungarne;
Men störtades i grus och mörker neder
Utaf din segerdag vid Herrevad P
BIRGER Cför sig).
Vid Herrevad? Guds död! hvad säger hon?
SIGRID.
Och säkert skulle Jarlen hört min bön
Och skänkt min gamle fader uti gengäld
För trenne söner som han röfvat honom
I stridens tummel, — enda dottrens väl,
Och återskänkt sin broder tro och vänskap! —
Ja, jag är säker om att han ej kunnat
Stå mot min bön, om så jag fallit neder
För honom som jag gör det nu för er
Och bedt med knäppa händer och med tårar
Om tillgift för min make och mig sjelf!
BIRGER (rörd, fattar hennes händer
och vill lyfta henne upp).
Vid himlen, ädla fränka! stig då upp,
Ej höfs så fager brud på knä att ligga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
